Ibland undrar jag om jag verkligen är sjuk. Jag inser att det till största delen beror på medicinen som jag tänker så. Jag mår ju ändå hyfsat bra just nu. Jag upplever att jag har svårt att minnas hur jag mår när det är som värst, eller när det är som bäst (men sistnämnda är lättare att minnas). Är det nån mer än jag som har det så? Jag skulle inte vilja säga att jag överväger att sluta äta medicin, för jag är livrädd för att hamna där igen, men funderingarna om hur sjuk eller inte sjuk jag är, finns ändå där. En ganska märklig känsla, ändå.
Har för övrigt just haft besök av mitt boendestöd – personen som kommer varje vecka, samt chefen på företaget som utför tjänsten. Vi pratade igenom litegrand vad jag har för behov, och såsom vi kom överens om idag, känns rätt bra. Jag sade att jag har svårt att komma upp på morgonen, så nu kommer jag att bli väckt genom att nån kommer hit varje dag och ser till att jag kommer upp. OCH äter frukost av nåt slag – för tillfället, en kopp te och en knäckebrödsmacka. Sen kommer jag också att ha dagliga uppgifter; diska, städa badrummet, sovrummet och så vidare. Två gånger i veckan stannar boendestödet kvar en stund vid väckningen, och vi kommer dels att prata igenom hur det funkar med allt, dels om jag behöver hjälp med något speciellt. Och vet ni – det känns hur bra som helst. Idag fick jag hjälp med att ta in en kruka från balkongen ^^ det kan låta löjligt, men förra sommaren köpte jag en björnbärsbuske som jag hade hoppats skulle överleva vintern. Det gjorde den inte, och den har suttit fast i gallret jag har därute för att förhindra katterna från att ramla ner tre våningar. Nu fick jag hjälp att klippa loss den så att själva krukan kunde tas in, och min plan är att jag ska plantera om lite inneblommor däri.
NU, däremot, ska jag vara duktig. Jag ska röka en till cigarett, sen ska jag ta och diska upp, packa ner en massa tvätt och sen tvätta medan jag går en promenad i hösttemperaturen med Ella.
Laters, peeps =)