Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Satt just och skummade lite i en av pdf-böckerna man kan ladda hem härifrån (“Bra att veta/Litteratur” i menyn). Det är den som handlar om att lära sig leva med bipolär sjukdom. Det är rätt intressant, eftersom det som står däri både bekräftar det jag redan vet (som jag upptäckt om mig själv genom åren), och en del nya saker.

En sak som jag tror att jag ska göra, trots att jag vet att jag hittills aldrig, mig veterligen haft nån sån episod, är att stoppa en lapp i plånboken där det står att jag har bipolär sjukdom, att jag kanske inte alltid beter mig “normalt”, lite tips till de människor som är i närheten då (på mallen står det polis och socialarbetare, men det kan ju gälla vem som helst), kontaktuppgifter till närmast anhörig och så vidare.

Såhär ser det som finns i pdf’n ut. Själv tänker jag såklart göra min egen variant, om jag ska ha en sån lapp. =)

Det jag finner extra kul med det här, är att jag har en lapp i plånboken som säger att jag har djur hemma och att de behöver tas om hand OM nånting skulle hända mig så att jag själv inte kan göra det.

Det andra jag reflekterade över är att jag själv tycker att jag har rätt god sjukdomsinsikt. Jag har rätt bra koll på när jag är på väg in i en depression, och jag märker hyfsat tydligt när jag är på väg in i en topp. Det jag inte har kontroll över, är de rutiner jag borde ha. Det vill säga; dygnsrytm och sömn, samt mattider och intag av mat. Det jag försöker säga är att mina sovvanor är väldigt uppfuckade. När jag jobbade, hade jag ganska bra koll, men sov oftast nån eller ett par timmar för lite varje natt även då. Nu är de ju helt åt helvete – och jag har otroligt, otroligt svårt att styra detta. Sen mina matvanor är om möjligt ännu sämre än mina sovvanor. Jag äter extremt ojämnt, både med tider och innehåll. Så har jag ju det där sockerberoendet, också. Och av allt att döma, så är just dessa två saker något som påverkar en bipolär persons tillfrisknande och förmåga att hålla sig hyfsat frisk.

Det jag känner att jag så småningom, i alla fall, ska ta reda på, det är om det finns nån hjälp att få med just de här problemen. Inte vet jag vad man kan tänka sig, men nåt kan man ju tycka borde finnas. Det jag själv anser att jag borde ha, är en person som kommer hit och ser till att jag kommer upp, och dessutom ser till att jag går och lägger mig. En partner vore ju strålande ^^ men det har jag inte – än, så jag får försöka lösa det på nåt annat sätt tills den dagen kommer.

För övrigt kan jag säga att jag tycker mer och mer om Lamotrigin. Tröttheten jag upplever då och då.. är osäker på om det beror på Lamotriginet, eller om det är en effekt av nämnda dåliga mat- och sovvanor. Jag hamnar ofta i matkoma när jag ätit, men det är inte undra på eftersom det ofta var väldigt länge sen sist. Oavsett vilket, så gillar jag att jag inte haft nån dal, och inte heller nån topp, sen jag dubblade dosen för ungefär en månad sen. Jag känner mig faktiskt hyfsat stabil – och tro mig, det är såååå jävla underbart fantastiskt!

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet