En sista kärleksyttring.

Om mindre än en timme har jag tid hos en veterinär för att låta min äldsta katt Sotis gå ur tiden. Han är gammal och orkar inte riktigt ta hand om sig själv längre. Han har börjat kissa utanför lådan, på handdukar och mattor, och dessutom har han kissat blod.

Så. Om ungefär en timme, misstänker jag, sitter jag med honom i min famn och ser honom somna in. Jag vet att min lillfis Saga, som jag förlorade för några år sen, kommer att möta honom på andra sidan. Att finnas där när han går, är det vackraste jag kan göra för honom nu.

Men jag vet inte när jag skriver här igen. Först kommer jag att ägna ett antal dagar åt att sörja.