Ringde till Affektiva idag och fick sitta i telefonkö ett tag innan jag kom fram. Tradigt värre. Nu är det så när man ringer Affektiva här i stan, att man kommer till sjuksköterskorna. De tar emot informationen och frågorna man har, och därefter tar de upp detta med läkaren. Har man tur återkopplar de under dagen, annars får man sitta och undra. Och ringa tillbaka. I morgon har de dock ingen telefontid, så jag hoppas att de ringer idag – annars måste jag ringa igen på torsdag.
Jag berättade i alla fall vad jag upplevde i helgen, och undrade hur jag ska göra nu. Sköterskan jag pratade med funderade lite över medicinen och om ökningen av dosen ska fördröjas (jag äter nu lägsta dosen med det milligram tabletterna har) – medan jag själv undrar om detta verkligen är rätt medicin om jag får såna där skumma dalar. Om det är nån annan som har ätit just Lamotrigin, får ni gärna berätta om era erfarenheter.
Idag pratade jag för övrigt med en kompis och sade att jag inte orkar arbetsträna den här veckan. Av någon anledning känner jag mig otroligt låg, apatisk och viljelös just nu. Allt är ett stort projekt att ta tag i, även de enklaste saker.. jag orkar helt enkelt inte. Jag mailade min handledare på arbetsträningen, samt handläggaren på AF, och skrev som det är – jag har biverkningar av medicinen och att jag väntar på besked från läkaren om hur jag ska göra och gå vidare. Har inte hört något från någon av dem, men vi får se…
Dessutom är jag vansinnigt trött idag. Sömnig, alltså. Helt sagolikt vad trött man kan vara ibland, alltså…
Och hungrig. Jag ska ta och göra nåt åt det nu =)
Ha en bra dag så länge, gott folk! =)