Jag uppbär ju socialbidrag, vilket inte är nån stor peng. Jag har världens bästa handläggare på socialkontor ekonomi i stan där jag bor. Hon är förstående, och hon jobbar verkligen för att jag ska komma tillbaka efter depressioner, diagnos, och så vidare. När jag berättade för henne att jag blivit inbjuden att ställa ut fotografi i Stockholm, frågade jag om jag kunde söka ett projektstöd och om det i så fall skulle dras av från mitt socialbidrag. Hon kollade upp det, och berättade sen att jag skulle få behålla det eftersom hela hennes arbetsgrupp tyckte att det var en viktig del i min rehabilitering. Hurra, tänkte jag =)
Jag sökte, och jag fick beviljat ganska mycket pengar i projektstöd. Mycket pengar för mig, alltså. Jag fick besked om det i förra veckan, och fick reda på att det skulle betalas ut inom en vecka. Igår var det inom en vecka, men inget utbetalat projektstöd. Idag började jag få panik, eftersom det är långhelg nu. Det ska dessutom tilläggas att jag är helt pank. Fem öre har jag på mitt lönekonto. Ska man börja beställa hem grejer och producera papperskopior av sina fotografier, köpa ramar och så vidare – då kommer man inte långt på fem öre. Så det där med att få in projektstödet började kännas väldigt, väldigt viktigt. Speciellt med tanke på att det inte är så långt till den 2 juni, när utställningen är.
Så. Min förmiddag gick åt till att försöka få tag på handläggaren som beviljat mig projektstödet, och ekonomimänniskan som har hand om utbetalningen. Sistnämnda fick jag tag på först, och av henne fick jag veta att underlaget till utbetalningen inte nått dem än. Av handläggaren fick jag veta att underlaget var skickat, men att det studsar fram och tillbaka några gånger innan det kommer till ekonomiavdelningen och betalas ut. Det innebär i slutänden att OM jag har tur, får jag pengarna på fredag. Men bara om jag har tur. Annars kommer de nästa vecka, och jag tvivlar ju på att de i så fall kommer på måndagen, utan kanske snarare tisdag eller onsdag. Och då är det fan inte lång tid jag har på mig att beställa och få hem grejer i tid. Hur kul är det, när man blivit lovad att utbetalningen ska ske inom en vecka från det att man får beslutet om ett beviljat projektstöd? Not so much, I’m telling you…
Dessutom, idag, fast det är inte ens i närheten av samma känslomässiga stress som ovanstående, ringde en av fastighetsskötarna på och ville låna en nyckel ner till min matkällare. Tydligen har vi en gigantisk råtta därnere, som dessutom festat på en av de två säckar hundfoder jag har ståendes därnere. Den rör sig mellan allas matförråd, så Anticimex var här och satte ut råttfällor. När jag fick tillbaka nycklarna tänkte jag gå ner och titta till eländet och ta upp hundfodersäckarna. Men tro på fan, då har jag fått fel nycklar. Jag kommer alltså inte in i min matkällare för att ta undan hundfodret. Så har jag otur, kommer den där äckliga råttan (tydligen stor som en hund) att ha festat ännu mer på min hunds mat.
Så. På det stora hela har dagen varit sisådär gällande just känslomässig stress. Jag blir fruktansvärt stressad och knäckt när jag inte har pengar. Nu, såhär på kvällen, är jag jättespänd i nacken och axlarna – och käkarna. Det brukar jag inte vara, men nu är jag det. Jag har tagit muskelavslappnande tabletter och alvedon, och hoppas på att jag inte ska få huvudvärk, för det orkar jag bara inte med. Men det lär visa sig i morgon, om jag vaknar och skallen trillar av, eller om den faktiskt fortsätter sitta fast på halsen.
Håll tummarna för att den här stressen inte håller i sig alltför mycket. Jag hade i alla fall turen att få låna femhundra spänn, så jag åtminstone klarar mig över helgen.
Men ändå.