Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Jag har en date idag. Inget superduperseriösast, vad jag vet, men en date nonetheless. Det ska bli hysteriskt kul.

Det jag verkligen undrar om mig själv, är hur jag tänker ibland. Jag har legat efter med energin den senaste veckan, vilket innebär att mitt hem ser ut ungefär som sjutton bombnedslag eller så – och det är varken en underdrift eller en överdrift. Det har sett/ser förjävligt ut härhemma. Jag har tänkt ända sen vi bestämde om denna date (typ i fredags natt eller så) att jag ska ta och städa undan, så jag slipper skämmas. Det har jag inte gjort. I stället har jag ägnat tiden åt att försöka hålla mig vaken, sittandes vid köksbordet. För att inte tala om bränt ett antal hål i min morgonrock, när jag tappat cigaretten jag rökt på just då, för att jag slumrar till. Och ja, jag har varit extremt trött, trots att jag sovit.

Nu sitter jag här, drygt halv fem på morgonen, och undrar hur det kunde bli såhär. Jag har ägnat natten åt att stundvis städa. Jag har skurat toaletten och handfatet i badrummet, jag har plockat undan på köksbänken och delar av köksbordet, jag har rensat bort en del hundleksaker från golven. Det är fortfarande böcker som ligger och samlar damm på golvet i vardagsrummet (fråga inte; det är enbart katten Zoe som vet varför böcker gör sig bättre på golvet än i bokhyllan), och lite annat smått och gott som behöver plockas undan. För att inte tala om att det behöver dammsugas och torkas golv. Och diskas (tack och lov inte så jättemycket).

Och så har jag rökt upp varenda cigarett jag har, och funderar på att med tandvärk och huvudvärk, ta och promenera iväg till den enda mack som har nattöppet i den här stan. Det är nog en halvtimmes promenad i det skick jag befinner mig i (trött). Och då menar jag enkel gångväg, inte tur och retur, so to speak.

Men hur fan planerar jag resten av tiden nu? Ska jag gå och sova nu, och göra färdigt det jag hinner i morrn? Ska jag gå iväg och köpa mina cigaretter nu, och städa färdigt INNAN jag lägger mig i några timmar? Eller ska jag låta det bli som det blir, och hoppas att han inte är den mest pedantiska karl som går i ett par skor? Jag vet vad ni tänker nu; att så illa kan det inte se ut och blaha, blaha. Men jo, det gör det faktiskt. I den här röran släpper jag helst bara in folk jag känner väl. Och jag känner honom inte tillräckligt väl för det. Det jag vet är att det vore trevligt att få vara lite utsövd och sådär schysst i skallen, så att jag verkligen kan uppskatta och njuta av vår date.

Sen är det ju det där att det är måndag snart. Det innebär arbetsträning. Jag vet själv precis exakt hur dum i huvudet jag blir nån dag efter att jag gör såhär. Jag kommer att behöva sova massor för att komma upp på måndag. För att inte tala om hur trött jag kommer att vara efter måndagen, om allt ska bli som det varit den här veckan.

Fan, ibland är jag så jävla dum att det är helt otroligt åt det. Och det märkliga är att jag verkar inte kunna göra något åt det heller. Jag liksom bara låter tiden rinna förbi, tills det blir såhär dumt.

Hur i helvete kunde det bli såhär?

#grubblar

0 Responses to Hur kunde det bli såhär?

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet