Om luncher och telefontider.

Igår blev jag meddragen på en lunch hos det företag jag kommer att använda som boendestöd. En god vän till mig har dem också, nämligen, och tyckte att jag skulle följa med och träffa dem på deras första lunch i sina lokaler. Billig lunch och trevligt att träffa några av de människor som eventuellt kommer att ränna här hemma för att hjälpa mig. Lite märkligt kändes det när jag såg hur de bemötte några av de andra som var där och åt, som väldigt tydligt befinner sig i ett annat skick än jag själv. Det är återigen det där om att jag inte vill bli sedd som en brukare.

Idag har jag för övrigt, om en stund, telefontid med min läkare på Affektiva. Äntligen, får man väl lov att säga. På gott och ont har jag sovit cirka sex timmar sen igår, då jag för andra gången den här veckan varit vaken 36 timmar i sträck. Jag hade kunnat vara vaken över natten igen, tror jag. Det kändes så innan jag hamnade i matkoma när jag ätit, i alla fall ^^

Så. Stel i nacken, trött nåt så ända in i bängen, med en hjärna som släpar lite efter idag, ska jag då försöka kommunicera med läkaren om att jag behöver få nya sömntabletter utskrivna, plus vätskedrivande för mina svullna fötter, och att jag tror att Ergenylen kanske inte är rätt medicin för mig…

Håll tummarna för att jag får med allt och helst lite till i samtalet.

Insamling

Självporträtt 2019

 

Försäkringskassan har dragit ned mitt bostadstillägg med cirka 3 500 kronor i månaden fram till nästa höst. (läs mer här)

 

Stötta mig gärna genom min insamling (Paypal).

 

Tack!



Sociala medier
Köp min bok!
Nyhetsbrev
Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet