En annan sak jag glömde bort att skvallra om, är att jag idag skulle (och nu har) träffat en handläggare angående boendestöd. Det är nåt jag vetat att jag vill ha ett tag, och mitt personliga ombud hjälpte mig att få en tid för samtal om det. Och idag var det dags. Det var med en viss känsla av.. vet inte vad jag ska kalla det riktigt, men.. nedstämdhet, i alla fall, som jag gick dit. Jag har i hela mitt liv velat klara mig själv och satt min självständighet väldigt högt. Stolt är jag, dessutom. Min pappa säger att det är efter mamma, som också var en extremt stolt kvinna, och det ligger nog nåt i det. Så det känns ju inte skitkul, det här med att behöva stöd och hjälp när det gäller vissa saker. Men samtidigt så vet jag ju att det inte funkar, och ur det perspektivet är jag väldigt nöjd med att ha hittat de här insatserna som finns (det finns säkert fler som jag inte hittat).
Så. Vad vill jag då ha hjälp med, frågade den supertrevliga personen jag träffade (mitt personliga ombud var med). Jag fick berätta lite kort om mitt liv och mina behov (jag var verkligen tvungen att skära hårt i allt för att vi inte skulle bli sittande typ en vecka eller så), och så pratade vi om behov hit och dit, på vilken nivå allt ligger – och så vidare.
Det finns väl egentligen tre områden som jag tycker att jag kan behöva lite assistans med.
- Ordning och reda (städning)
- Matlagning och matvanor
- Struktur och organisation
Egentligen – egentligen – är det nog mest det här att få tummen ur röven och komma igång. Städning är rätt trist, även om det kan kännas väldigt bra efteråt. Sen är jag dålig på att hålla efter eländet, så allting blir ju rörigt och dammigt och jävligt, och så gör jag inget åt det.
När det gäller mat, så är matlagning bland det tråkigaste jag vet. Jag har också extremt dåliga matvanor; jag äter inte frukost, till exempel, och mitt första mål mat kan en riktigt dålig matdag, vara sent, sent på kvällen/tidigt på natten (har jag varit duktig har jag ätit godis tidigare på dagen). Jag behöver äta åtminstone två gånger per dag för att må bättre. Det ultimata vore förstås frukost, lunch och middag, samt nån frukt eller så emellan. Sådär som vanligt folk gör.
Struktur och organisation. Jag har ofta stora planer för hur jag ska organisera och strukturera upp saker och ting, men det funkar sällan i praktiken. Mitt huvud är på många sätt mer strukturerat och organiserat än mitt hem, till exempel. Så det är nåt jag skulle vilja få lite hjälp med.
Sen är det förstås sömnen, men den kan förhoppningsvis bli hjälpt i och med att jag börjar arbetsträna om en dryg vecka. I alla fall hoppas jag det. Det återstår att se, no?
En sak jag tog upp när vi började prata om utförare, är att jag när jag läser information om olika insatser som finns, inte känner att de är till för mig. Boendestödet är en sak (beroende på utförare), men andra insatser känns verkligen som att de är gjorda och menade för personer som verkligen är psykiskt sjuka. De som har schizofreni och psykoser som diagnoser, och som faktiskt inte klarar sig själva alls. Men handläggaren förstod mig, och sade att psykisk ohälsa kan vara allt från tonårstjejen med ångest och självskadebeteende, till femtioåringen med just psykoser och annat. Min diagnos är ju bara en av flera, och inget som gör att jag klassas som nåt speciellt.
Nu har jag skrivit en uppsats. Nu tänker jag hinka te och äta ett par mackor (tidigt på dan, hör och häpna!) och bli lite varm efter promenaden i regnet därutanför. Myspys, men blött 🙂