Normalt sett är jag på mitt bästa kvälls- och nattetid. Det är då jag funkar som bäst, och det är då jag får saker och ting gjorda. Idag har det dock varit tvärtom. Igår satt jag uppe väldigt sent (typ fyra eller så) och pysslade med hemsida, grafik och lite annat, åt det här projektet jag skrev om för nån dag sen. Det är skitkul, och jag har verkligen haft roligt.
Men idag – eller nej, nu såhär på nattekvisten (för nån timme sen eller så) märkte jag att jag började bli irriterad. Och nu när jag står och lagar dagens första mål mat, är jag jättegrinig. Ni vet, när man känner i bröstkorgen hur extremt jävla retlig man är. Vad som helst triggar igång retligheten, och i mitt fall är det som vanligt min stackars hund, Ella. Hon ränner i vägen, hon kan inte låta katterna vara, hon måste nödvändigtvis helst vara I stekpannan.. och jag blir galen. Och hon kan för sitt liv inte få in i sin tjocka skalle att hon ska ligga kvar utanför dörröppningen, i hallen, där jag lägger henne (och hon har full översikt över vad som pågår i köket). Och en av katterna, Zoe, är så extremt mammig idag så jag blir helt knäckt på henne. Hon klättrar överallt, ska nödvändigtvis vara PÅ mig helst, och hon tvättar mig så jag blir tokig (vilket iofs är extremt mysigt, och det tycker jag nu oxå, men vad fan..).
Och jag fattar inte vart denna retlighet kommer ifrån. Det enda jag vet med säkerhet är att det är extremt irriterande att vara såhär retlig. Och tro’t eller ej, jag har tagit mina mediciner idag. Ska snart ta dem igen. Men faan, alltså.. jag skulle kunna grina, så galen blir jag på dem just idag.
GAAAAAAH!!!!