Innan jag fick min diagnos, var jag väldigt duktig på att läsa på om den. Mest för att på något sätt överbevisa mina föräldrar, tror jag ^^ men efter diagnosen och i kombination med medicinen har jag inte alls engagerat mig särdeles i att behålla min koll och kunskap om vad bipolär sjukdom är för nåt.
Nu har jag just ägnat nån timme åt att sitta och läsa in mig lite igen. Det finns en sajt som heter Bipolär sjuk, som berättar mycket och ingående om sjukdomen. Den länkar dessutom till många informativa ställen, både pdf’ar och andra sajter med stämningsdagböcker och annat smått och gott. Ett måste för den som är intresserad av att få reda på mer om vad bipolär sjukdom är för något. Jag har sparat ner ett antal pdf’ar med gedigen information om sjukdomen, medicinering/behandling, orsaker med mera. En av pdf’erna ska jag skicka över till mina föräldrar så de får lite grundläggande insikt i hur sjukdomen ser ut. Egentligen har jag ingen lust att informera dem, eftersom jag tycker att det här är min grej, inte deras (speciellt min pappa har alltid lagt sig i nåt så ända in i bängen).. plus att vi ändå inte lever tillsammans, så det blir ju svårt för dem att kunna se om/när jag går in i ett skov.
Det som är “lustigt” med att återigen läsa om allt, är att jag återigen känner igen mig, och återigen – eller kanske snarare äntligen, kan erkänna att jag har ägnat enormt mycket tid av mitt liv åt att dölja saker från min omgivning. Det är så många saker som jag inte visat av rädsla för att mina närmaste (speciellt) ska tycka att jag är sjuk i huvudet. Det har givetvis sina orsaker, det med, som jag inte har lust att ta upp just den här gången.. men så har jag tänkt, i alla fall.
Nu är dock klockan halv tre på natten. Jag ska ta ut min hund för en nattkiss, sen ska jag se ett avsnitt till av Criminal Minds, och därefter ska jag gå och sova. Jag vet ju att sömnen är jätteviktig, och det blev senare än jag tänkt mig.. men så är det! 🙂
Godnatt for now, gott folk! =)
ps. Jag måste förresten bara beklaga mig en aning över min pappa. Ända sen jag berättade för dem om att jag är bipolär, så ringer han med jämna mellanrum för att förhöra sig om det ena och det andra. Nu ett tag har det varit sömnen, såklart. Det är gulligt av honom, men jag blir fan tokig på karln.. han har noll koll på när det är dags att lägga av. Han och mitt ex – equal in a bloody fucking nutshell! ds.