Alltså, mitt liv har inte sett ut riktigt såhär förut. Just nu tycker jag att det är mer berg- och dalbana än det nånsin varit förut. Är det normalt, med tanke på Ergenylen?

Har i två dagar haft väldigt mycket tankar om behov – mina egna, främst. Har ägnat mitt liv åt att tillfredsställa andras behov snarare än mina egna. Insåg nu igår att jag måste titta till mina egna först och främst, för att överhuvudtaget kunna tillfredsställa andras behov. Jävligt jobbig insikt, om man är ovan att prata om sina egna behov, och dessutom mer eller mindre kräva att få dem uppfyllda.

Ena stunden känner jag mig hyfsat uppåt, andra stunden är det ett ras långt ner där jag är rätt ledsen (iaf just för ögonblicket), eller känner mig väldigt avtrubbad, för att därefter skjutas upp igen till nån slags uppåtnivå igen.

Ni anar inte vad drygt detta är.

#utmattad

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

0 Responses to Berg- och dalbana.

  • Jag har också diagnos bipolär 2. Äter Lamotrigin och upplever det också som att svänningarna blivit tätare och mer oregelbundna. Utmattad var ordet!

Hem | Bipolarblog.se

Translation

Arkiv
Sociala medier
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet