Hade just ett avslutande telefonsamtal med min arbetspsykolog på Arbetsförmedlingen. Det är mycket tack vare henne jag fick en remiss upp till Affektiva, och hon har varit helt underbar. Jag gillar henne skarpt, så det känns lite tråkigt nästan att vår kontakt är avslutad. Men jag tänker nog skvallra för henne brevledes hur det går framöver 🙂
Det som var roligt i dagens samtal var att jag själv hörde vilken skillnad det är när jag pratar om jobb och framtidsplaner nu, mot i höstas när vi började träffas. Hon sade också att det är en tydlig skillnad på det driv jag har när det gäller kontakt med t ex Affektiva för att få ordning på det här med biverkningarna av Ergenylen. OCH hon tyckte det lät kanonbra att jag tagit kontakt med Personligt ombud.
För att kort skvallra här om hur mina framtidsplaner ser ut, så handlar det ju om att flytta på mig till Uppsala. Jag är trött på stan jag bor i nu, och jag tvivlar på att jag kommer att få ett vettigt jobb här – ever. Och jag har redan pratat med min handläggare på AF Kultur om att jag vill flytta, och att jag vill ha jobb innan jag skaffar ett boende där. Jag har också pratat litegrand med min handläggare på soc (har försörjningsstöd), och dessutom med mitt personliga ombud. Jag har en plan för hur jag vill att mitt arbetsliv ska se ut; jag vill ha en halvtidstjänst som fyller upp mina grundläggande ekonomiska behov; hyra, el, telefon, mat till mig och djuren (två katter och en hund) samt min rökning. Allt utöver det är en bonus, som jag tänker skaffa mig via egen verksamhet. Jag är ju utbildad fotograf och konstvetare, så verksamheten kommer att rymmas inom den branschen. Och jag känner mig glad, för jag har inte känt det här drivet på rätt länge nu – så håll tummarna för att det håller i sig, och att jag kommer dit jag vill och får leva det liv jag vill leva! =)