Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Är det något här i livet jag är rätt dålig på, är det att ta hand om mig själv. Med det menar jag att sova om nätterna och äta med jämna mellanrum. På det senaste vet ni som följer bloggen att min sömn varit extremt lidande på grund av Ergenylen, och mina matvanor har inte varit mycket bättre. Och då kan jag säga att jag har varit otroligt dålig på att sköta speciellt maten de senaste.. femton åren eller så. Det var väl under några år när jag var anställd och inte företagare, som jag lyckades hålla det hyfsat, men bortsett från det har det inte funkat nämnvärt.

Nu har jag äntrat en livsstil som av en hel rad olika anledningar kräver att man tar hand om sig själv för att kunna hantera den. Det låter kanske märkligt, men jag tänker inte gå närmare in på det än så =) nån slags privatliv kan väl jag också få ha, inte sant? *retas* I vilket fall så har jag på ett väldigt abrupt och påtagligt sätt insett att vill jag vara del av den livsstilen, måste jag lära mig att ta bättre hand om mig själv. Speciellt i samband med livsstilsträffar. Då är det skitviktigt att jag sover och äter bra, för gör jag inte det kraschar jag. Det är vad som hände förra helgen när jag var iväg på min första livsstilsträff. Hur kul som helst, men intensivt och överväldigande. Jag hade både sovit och ätit dåligt hela helgen, så det var inte så konstigt att jag föll ihop i en pöl när helgen var slut.

Men det har fått mig att tänka – varit ett wake-up-call, så att säga. Jag har insett att det här med sömn och mat påverkar mycket mer än man tror. Kan jag få lite ordning på det, kan det nog vara en bra bit på väg mot att fungera bättre sådär på det stora hela. Nu råkar jag ju veta att jag och självdisciplin när det gäller sånt som får mig att må bättre, inte alltid är så kompatibelt. Det är som att jag vill straffa mig själv för att.. tja, jag vet inte riktigt. I alla fall när jag mår riktigt kasst blir det så. Skitdrygt.

Ska fundera lite på vad som får mig att fungera sämre, och se om jag kan hitta nåt vettigt sätt att vända en sån cirkel. Blev tipsad av min gode vän Tore, psykologen, om ett litet papper att fylla i om hur man mår och vad som kan tänkas orsaka det (om jag inte missminner mig). Att jag inte minns riktigt är ju enbart ett bevis på att jag inte gjort det (än). Men jag borde givetvis ta tag i det och börja fylla i och se om jag kan se några mönster.

Men jag tänker inte skämmas för att jag inte har gjort det, för då får jag bara ågren och straffar mig själv igen. Nej, ta varje grej jag borde göra, och så blir det skitbra  när jag väl tar tag i det i stället. Mycket bättre =)

0 Responses to Om att ta hand om sig själv.

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet