Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Den här veckan har verkligen varit och upp och ner. Förra helgen blev ju konstig, när jag inte kunde sova till snarkningarna av två karlar. Nån dag efter det sov jag enormt mycket under två dagar, för att därefter vara vaken 36 timmar i sträck. Det slutade med att jag gick och lade mig ungefär halv ett igår kväll (vilket är jättetidigt för att vara jag), och sov till kanske tolv eller så idag. Nåt åt det hållet, i alla fall..

Och nu när klockan är ungefär midnatt och jag precis har ätit, sitter jag här och känner en viss rastlöshet sprida sig i kroppen. Rent teoretiskt sett behöver jag nog gå och lägga mig. Men jag sneglar lite på en balklänning jag håller på att sy, och det är faktiskt två kilar kvar att sy dit, plus lite allmänna utsmyckningar och så vidare. Om jag kanske, kanske skulle sätta mig och i alla fall sy i kilarna.. det behöver inte ta så jättelång stund. Om jag sätter en gräns att jag ska ligga i sängen halv två (det har flyttats med en halvtimme sen jag tänkte tanken sist, för en stund sen). Då kanske det funkar?

För är jag trött? Nej, inte nämnvärt. Jag är kanske inte pigg på det sättet att jag har lust att ge mig ut och springa elljusspåret, men jag är definitivt pigg nog för att sy ett par, tre timmar, eller kanske städa badrummet.

Gaah, vad det här är frustrerande.

Arkiv
Translate