Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Nu har jag ätit dubbel dos av Ergenylen några dagar, och jag noterar en bieffekt som jag inte alls gillar. Faktum är att jag inatt bröt ihop av den.

Jag kan inte sova. Natten till igår var jag uppe, och lade mig nån gång mellan sju och halv åtta på morgonen. Gick upp efter cirka fem timmars sömn. Natten till idag trodde jag – och hoppades jag – att jag skulle vara trött, men det var jag inte. Gick och lade mig tillsammans med en vän, som var hur trött som helst. Han somnade flera gånger, medan jag låg och försökte sova, men tankarna rusade och jag hade myror i kroppen så jag trodde jag skulle bli vansinnig. Jag hade kunnat vara vaken hela natten igen. Efter ett par timmar, när jag dessutom hört snarkningar från min sovpartner och en annan kompis i vardagsrummet, låg jag och grinade i sängen för att jag inte kunde sova.

Den största behållningen var att jag för en gångs skull hade en sovpartner som kunde ta hand om mig. Alltså, ni anar inte vad skönt det var att ha nån som kunde klappa på mig, krama om mig, tvinga mig att fokusera på ingenting, få mig att komma ner såpass att jag faktiskt – framåt halv sex i morse, kunde somna. Att försöka med det själv är ju inte det lättaste, kan jag säga…

Det jag dock ska göra, är att ta kontakt med Affektiva och be att få nån jag kan prata med, en terapeut av nåt slag. Jag får nämligen spader på det här. Vet inte hur medicinen är tänkt att fungera, och det känns som att jag behöver lära mig hantera just den här bieffekten, eller vad jag ska kalla den. Att vara sömnlös på det här viset kan jag helt klart leva utan…

Nu; mera te och ytterligare en dag (och natt?) med spinnande hjärnaktivitet.

Arkiv
Translate