Rädd.

Jag sitter här med mina tablettburkar och kartor framför mig, men jag får mig inte till att ta tabletterna. Kom just på varför.

Jag är rädd.

Jag är rädd för det jag inte känner till. Tänk om jag kommer att bli sådär stabil och dan som jag alltid velat vara, men inte är. Hur ska jag hantera det? Tänk om jag kommer att bli alldeles normal av mig? Hur fan kommer det att funka? Jag har aldrig varit normal i hela mitt liv. I alla fall har jag aldrig känt mig normal.

Tack och lov är jag hyfsat modig av mig. Får jag hara mig en liten stund, kommer jag att kasta mig ut i det okända sen. Ta mina tabletter och se om det blir nån skillnad. Vet inte hur snabbt man kan förvänta sig att känna skillnad, men det återstår att se.

Wish me luck.